En period med ihållande konstant ångest.

Har haft en period nu då jag haft mer eller mindre konstant ångest. Det som är annorlunda med ångesten nu är att den inte "fastnat" vid någon speciell föreställning som den annars brukar ha en tendens att göra. Nu vandrar den omkring och går inte riktigt att greppa, och om den väl fastnar vid en tanke så vandrar den rätt snabbt vidare. Jag vet inte riktigt om det är behagligare eller jobbigare. Jag slipper ju sitta fast och trampa och se den tydliga paniken, och det är skönt. Men nu känns den så svår att greppa och det gör att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den heller... Min största fundering är varför jag har en period med så konstant ångest när den inte är bunden till något och hur jag ska komma ur den. Samtidigt vet jag att det nog är fel sätt att hantera det på. Det jag borde göra istället för önska mig ur känslorna är att acceptera att dom finns här just nu men att det inte är mer än känslor. Det finns ju ingenting dem kan påverka egentligen, om inte jag låter dem göra det.