Bryt ihop och kom igen.

Bryt ihop och kom igen. Bara starka människor utsätts för prövningar, det är bara dom som klarar av det.

Fast idag känns det mer som i citatet "När du har en dålig dag, komihåg att du är ful också". Idag är en såndär dag då jag känner mig trasig och liten. Jag saknar dagarna då det bara var att krypa upp i mammas famn och allt löste sig. Ärligt sagt så saknar jag faktiskt mammas famn, eller bästa vännen som alltid kunde få mig att klättra några steg med sina kloka ord. Det har snart gått 7 år sen han dog nu, men ibland känns livet fortfarande lite motigt utan hans stöd och peppande. Idag är en sån dag, då jag saknar honom lite extra. Men eftersom varken han eller mammas trygga famn är här nu så får jag försöka se värdet i mig på egen hand.

Jag har kämpat på bra och jag har kommit långt. Jag ska vara stolt över mig själv och är stolt över mig själv.  Jag har mött motgång på motgång och samlat på hög alldeles för länge. Jag har tagit tag i den där högen bara för att inse att den var alldeles för tung för mig att hantera och jag totalkrossades mot botten  under tyngden. Men nu börjar jag känna mig lite starkare igen. Jag har börjat känna av en bättre självkännedom, även om det är jäkligt tufft att se sanningen ibland. Vissa sanningar slår faktisk nästan hål på än, men erkänner man dem inte kan man aldrig förändra det dåliga heller. Jag har varit så arg, ledsen, besviken och trött det här året. Ömsom på mig själv och ömsom på andra som gjort mig illa under livets gång. Men fan vad jag har kämpat på bra och jag har åstadkommit något också. Jag förstår att jag inte varit lätt att leva med eller lätt att hantera under den här perioden. Men jag har faktiskt haft mina bra sidor även i mina mörka stunder. Jag är värd något. Jag har insett att jag blivit en lite väl spänd människa och jag har insett att jag inte kan ha den kontrollen över livet som jag önskar. Men eftersom jag insett det så kan jag jobba på det nu. Jag har även insett att jag mår bra av fysisk aktivitet, kvalitativ egentid, husmoderligt pyssel och djurens sällskap likväl som jag inte är (och egentligen aldrig varit) någon festprisse eller speciellt storsocial människa. Det är okej, jag vet att jag måste ge lika mycket som jag tar och att i givandet ingår att åka på fester och stora tillställningar med mycket folk emellanåt. Men om jag kan acceptera att jag är som jag är, hur tråkig jag än är, så ger jag mig själv möjligheten att bli en mer avslappnad och accepterande människa som mår bra också. Därför är jag värd något. Jag är så pass självmedveten att jag kan jobba med mig själv och jag är modig nog att ta tag i det.

I framtiden vill jag för min skull:
* Hålla igång träningen så jag får behålla energin.
* Utöva fler intressen ute- vandringar, svampplockning, hästridning i skogen osv.
* släppa kontrollen och spändheten och bli en avslappnad och lugn person.
* Ge mig själv kvalitativ egentid när tillfälle ges istället för att känna mig ensam och övergiven.
* Släppa kravet på mig själv att passa in och bara vara jag. Man kan tycka om mig ändå och jag behöver inte höra hemma i något speciellt fack.

... och även om jag är en överspänd jävel så har även jag älskvärda sidor. Jag är bildad och klok i mina värderingar, jag kan ha nära till skratt och och jag har en kämparanda även om jag tillfälligt kollapsar och ger upp en stund ibland. Som sagt, bryt ihop och kom igen.

Jag borde låta mig vara imponerad av mig själv, för fan vad jag är stark när jag behöver.