Min bild av mitt "gamla jag" som jag haft är att jag var:
* en positiv person som alltid såg ett ljus i mörkret.
* en glad person med livslust som smittade av sig.
* en öppen person som bjöd på mig själv.
* en envis person med kämpaglöd som aldrig gav upp.
* en person som värderade sig själv högt och såg sitt värde, som kunde berömma sig själv och lägga vikt i det.
* en omtänksam person som alltid ville alla väl och månade om dem i sin omgivning, som alltid fanns där när det behövdes och var duktig på att lyssna.
* en humoristisk person med nära till skratt.
Jag vet inte hur mycket av den där beskrivningen som faktiskt stämmer och hur mycket som bara var jag i mina egna ögon. Jag önskar att jag var den jag såg mig själv som iallafall i de flesta lägena. Den fanns det stunder då jag kanske till och med skulle satt andra lite mer åt sidan och tänkt på mitt eget bästa. Men jag har insett också, på senare tid, att jag kanske hade större lite sämre sidor än jag själ ville se eller erkänna för mig själv. Jag fanns alltid och månade om mina vänner, men det fanns andra lägen där jag var självisk och sårade folk omkring mig. Jag hade en tendens att utåt se ett ljus i mörkret jämt och alltid ha något positivt att säga, men jag var jäkligt duktig på att tycka synd om mig själv också. Jag var väldigt öppen, kanske lite väl öppen och oförsiktig, men jag gjorde det nog lika mycket för min egen skull i önskan om bekräftelse. Jag var envis, men många gånger på fel vis eller i självömkan. Jag var nog duktig på att se ett högt värde i mig själv ibland men vände många gånger även det fel och stod på mig på fel sätt för att jag kände mig kränkt, istället för att känna en trygghet i mig själv och att jag vet hur jag upplever saker och bara vända ryggen till. Jag säger heller inte att jag har ändrat mig och blivit en fullgod människa på alla de punkterna idag. Men jag har fått upp synen för det bättre iallafall och jobbar mer medvetet på det. Till dem jag sårat längst vägen hit så är jag ledsen. Jag har inte gjort det medvetet.
Min bild av mig idag är något negativ. Men kanske lite mer trovärdig. Jag är medveten om mina dåliga sidor och jobbar på dem, men jag jobbar lika mycket på att acceptera att jag inte är mer än mänsklig och att jag duger precis som jag är, även med brister. Mina förändringar ska jag göra för min egen skull och för att jag vill det, inte av någon annan anledning. Det är en lika stor utmaning att lära sig hantera ångest och diverse andra känslor utan att dem ska behöva påverka andra som det är att lära sig älska sig själv för den man är.
Min syn av mig själv idag:
* en person med målmedvetenhet men lite för lite styrka i viljan.
* en person med stundvis rejält jädrarannamma men med bristande tro på sig själv.
* en person som vill alla väl men som samtidigt lägger över för mycket på andra som hon egentligen ska ansvara för själv.
* en person som innerst inne fortfarande besitter humorn och borde kunna bjuda på sig själv men som är osäker, rädd och har blivit lite stel.
* en blyg person som är orolig att bli dömd som ändå försöker dölja det och gör sitt bästa för att vara framåt.
* en person som precis börjat vakna upp och inse (igen) att hon har ett värde och kan tyckas om.
* en person som äntligen börjat inse vad som ligger på hennes bord att ge sig själv, för det finns ingen annan som kommer kunna ge henne det om hon inte gör det själv och lägger ett värde i det. Acceptans, kärlek och bekräftelse tillexempel.
* en person som försöker, som vill och som tänker lära sig hantera sina känslor utan att det ska gå ut över andra och så småningom utan att det ska behöva gå ut allt för mycket över hennes eget mående också.
* en person med för negativ syn på saker, som ofta ser problemen istället för lösningarna. Men hon vill ändra på det.
